Nattskapare

Jag har funderat mycket på det här med när man har som mest flyt för sitt skapande. För min del är det nog till stor del kvällen och natten som är den mest kreativa tiden. Dagen fungerar ju självklart också, men det känns bara som om kreativiteten flödar lite bättre på natten. Undrar vilken tid på dygnet som egentligen är den vanligaste tiden att ha sin kreativa topp?

Annonser

Solförmörkelse

image

Trots att det har varit molnigt hela dagen idag så sprack molnen upp för att visa lite av den drygt 80 procentiga solförmörkelsen. Jag hann fota lite snabbt med de mörka olycksbådande molnen. Det var inspirerande och fick mig att vilja skriva något dramatiskt!

Bild

Ett vinterträd

 

Det blev inget inlägg igår. Mitt internet gav lite spontant upp en stund på kvällen, precis när jag skulle till att skriva. Jag får kontra idag med två inlägg istället.

Jag börjar här med ett träd jag gjorde för ett litet tag sedan, det är en kolskiss av ett träd täckt av snö. Nu är det på väg att bli vår så jag tänkte att vi tar den som en avslutande vinterbild såhär några dagar före vårdagjämningen.image

Besviken

Jag har precis suttit och sett på nyheterna och sedan Debatt så jag känner mig lite allmänt uppgiven idag. När jag känner mig besviken på verkligheten (för att verkligheten är full av spån) så vänder jag mig gärna till litteratur och fantasi. Fiktion är kontrollerbar på ett sätt som verkligheten inte är.

Aj!

Jag avskyr de stora temperaturväxlingarna under dygnet, jag har så ont att det inte blir något längre inlägg idag.

Jag kan dock nämna att jag för tillfället läser Louisa May Alcotts bok från 1866, A long fatal love chase och den roar mig något otroligt med sin otroligt överdramatiska handling. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att den kvinnliga huvudkaraktären faktiskt är rätt så förnuftig ibland.

”Suppose I broke away and left you, or made it impossible for you to stay. That I was base and false; in every way unworthy of your love, and it was clearly right for you to go, what would you do then?”

”Go away and–”
He interrupted with a triumphant laugh, ”Die as heroines always do, tender slaves as they are.”
”No, live and forget you”, was the unexpected reply.

Louisa May Alcott, A Long Fatal Love Chase

 

Välja bilder

Vilken dag. Jag är glad att den är nästan slut för den känns ordentligt i kroppen. Jag sitter och försöker välja och fixa till bilder bland mina verk som man kan göra vykort av. Det är svårare än man kan tro och riktigt frustrerande. Jag ska återgå till det nu istället för att sitta här och skriva.

Klockklang

Jag älskar ljudet av mina föräldrars klocka. Den kommer från min farmor och farfars hem och har en underbar klang när den slår. Det är något tryggt och nästan lite magiskt över det där ljudet som får mig att känna mig inspirerad. Jag vet inte vad det är med vissa dofter och ljud som verkligen får våra hjärnor att reagera. Reaktioner som kan gå från att återkalla minnen till att känna en extra styrka i de kreativa impulserna. Jag älskar verkligen den mjuka värmen i denna klockas klang.

Oseriöst inlägg

Ibland får mitt hår spontant för sig att korkskruvslockar är grejen jag behöver. Idag är en sådan dag.

image

Sanningen är att jag fortfarande är ledsen över gårdagens nyheter så seriösare inlägg får vänta. Jag tänkte passa på att leta hos mina föräldrar efter de av mina Pratchett-böcker som inte är i min lägenhet. Jag vill att de ska flytta hem till mig igen. Jag är inte ok med att de saknas men jag är lite rädd för att de kan ha försvunnit iväg.

”Do you not know that a man is not dead while his name is still spoken?”

Citatet ovan är från Terry Pratchetts Going Postal. Jag var ungefär nio-tio år gammal när jag läste min första bok av Terry Pratchett (det var en av Discworld-böckerna) och under alla åren efter det har de hängt med. När man kännt att världen är jobbig och dum så har man kunnat dra fram någon av sina Pratchett favoriter och få sig ett gott skratt, även om man läst just den boken många gånger tidigare. Pratchett har varit en ganska genomgående litterär närvaro genom mitt liv sedan den där första boken. De skämt som gick rakt över mitt huvud de första åren förstod jag fler och fler av ju äldre jag blev, och de gav mig nya skratt allt eftersom åren gick och jag mognade in i dem. Genom komisk fantasy lyckades Terry Pratchett även säga mycket om livet och om vår värld. Hans böcker har hängt med mig genom åren, genom mer än två tredjedelar av mitt liv, genom goda såväl som dåliga tider.

Och så kom idag, när jag fick jag höra om att Terry Pratchett avlidit. Det känns hemskt, sorgligt och verkligen som jag och världen förlorat någon, trots att jag aldrig träffat honom på något annat sätt än genom hans böcker. Världen är en lite tristare plats för att ha förlorat honom, men samtidigt en lite gladare och roligare plats för att ha kännt honom. Han lämnade ju efter sig fler skratt än de flesta och fler än 70 böcker som tål att läsas om och om igen. Citatet i det här inläggets titel har en poäng och på det viset kommer Terry Pratchett att leva länge än.

Så farväl, Sir Terry Pratchett, och tack för alla skratt.

HUMANS NEED FANTASY TO BE HUMAN. TO BE THE PLACE WHERE THE FALLING ANGEL MEETS THE RISING APE.

-Death i Hogfather av Terry Pratchett.